Ny rapport: Stockholm – äldrevänlig stad

Äldrecentrum har åt Stockholms stad gjort en baslinjemätning för att undersöka hur äldre personer upplever att det är att åldras i hemstaden. Majoriteten av de tillfrågade som är 65 år eller äldre är mycket eller ganska nöjda med sin stad och stadsdel. Men många äldre upplever otrygghet i närmiljön och tycker inte att deras röster blir hörda. 

Baslinjemätningen bygger på enkäter, intervjuer och gruppsamtal med äldre vid träffpunkter i stadsdelarna, möten med kommunala pensionärsråd och intervjuer med äldre på gator och torg. En befolkningsenkät skickades ut till ett urval äldre i staden utan övre åldersgräns. Idén och arbetssättet är inspirerat av världshälsoorganisationen WHO:s koncept Age-friendly cities and communities.

Svarsfrekvensen på den utskickade enkäten var 66 procent, en siffra som kan jämföras med resultatet från Folkhälsoundersökningen 2014 där andelen istället var 60 procent.

– Trots den höga svarsfrekvensen kan vi konstatera att de som inte har kommit till tals i enkäten är de allra äldsta, den grupp som har relativt dålig hälsa och större funktionsnedsättningar än de yngre äldre. Resultaten måste tolkas med detta i åtanke, säger Lars Sonde, projektledare för undersökningen.

Skillnader mellan stadsdelarna
Över 80 procent av de cirka 2500 personerna som tillfrågades tyckte att Stockholm är en trivsam stad att leva, bo och åldras i. Men skillnaderna är stora mellan de olika stadsdelarna där de som bor i innerstaden är mer positiva än de som bor i de yttre områdena.

Olikheterna gäller även för den upplevde tryggheten i och kring sin bostad. Medan de flesta kände sig trygga i sin bostad, kände många sig otrygga i närområdet, speciellt bland de som bor i de yttre stadsdelsområdena.

Drygt 30 procent i åldern 65–79 och nästan 40 procent av de allra äldsta svarar att det har hänt att de avstått från att gå ut på kvällen av oro för att bli överfallna, rånade eller utsatta för våld. Hälften uppgav att de behövde gå i trappor för att ta sig in eller ut ur sin bostad, något som kan skapa problem med stigande ålder och ökad skörhet.

Sex av tio visste inte vart man vänder sig för att söka hjälp och ännu färre visste vilka insatser man kan söka om. Bara fyra av tio instämde i påståendet att de kände sig ”trygga med att kunna få hjälp den dag de behöver det”.

Svårt att få sin röst hörd
En av de viktigaste frågorna var, enligt utredarna, om de äldre upplevde att de fick sina röster hörda och kunde påverka beslutsfattare. Många äldre vill vara delaktiga i utvecklingen av Stockholm, men känner inte att de har möjligheten till det.

Även om det finns lokala pensionärsråd behövs det fler direkta kanaler där även de äldre som inte tillhör någon pensionärsorganisation kan lämna sina synpunkter och bli lyssnade på, framgår det i rapporten. Dessutom borde formerna för återkoppling förbättras, det vill säga vad som händer med åsikterna som framförts och i vilken mån de tas till vara.

– Att fånga in de äldres röster ligger också i tiden när samhället står inför demografiska utmaningar som till exempel den ökade livslängden, hemmet som bas och en ökad digitalisering. Detta kräver nya former för delaktighet som kan öka känslan av trygghet och gemenskap. Då är kombinationen av enkäter, intervjuer och gruppsamtal ett bra arbetssätt för att fånga in äldres synpunkter på vad som är viktigt för att nå målet om en äldrevänlig stad, säger Lennarth Johansson, senior rådgivare i projektet.

Rapporten Stockholm – äldrevänlig stad hittar du här.

I videon här nedan sammanfattar Lars Sonde resultaten.