Äldre medforskare hittar vägar till välbefinnande

I snart ett års tid har sju äldre kvinnor haft chansen att vara medforskare i ett unikt projekt för att hitta vägar till att må bra hela livet. Här berättar de om hur det har varit att forska om sin egen åldersgrupp genom att bland annat intervjua andra äldre.

Varannan måndag träffas en liten grupp om tio personer på Tellus fritidscenter på Södermalm i centrala Stockholm. Sju kvinnor i åldrarna 78–93 har arbetat tillsammans med tre forskare och utredare, i åldrarna 43-60, från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. I snart ett år har de i ett unikt projekt kartlagt vad äldre personer tycker är viktigt för att behålla välbefinnandet.

De äldre kvinnornas roll i har varit att agera som medforskare, vilket innebär att de har haft en aktiv roll i att utforma forskningen, samla in data, sammanställa och sprida resultaten tillsammans med forskarna och utredarna Sarah Wallcook, Ing-Mari Dohrn och Ida Goliath.

– Under de senaste åren har forskning visat att initiativ och kunskap som skapas med eller av de som berörs är mer relevant och engagerande än projekt som skapas för eller om de personerna. Äldre personer hamnar ofta utanför, särskilt om de också har funktionsnedsättningar, omsorgsansvar eller har utsatts för diskriminering. Vi har använt inkluderande arbetssätt då vi visste att alla på grund av ohälsa inte skulle kunna vara med hela, säger Sarah Wallcook som är projektledare.

I projektet ingår just nu medforskarna Gigi Isaksson, Kerstin Green, Ulla Dahlqvist, och Yvonne Domeij som alla bor på Södermalm. De har skilda bakgrunder och livserfarenheter – och olika anledningar till att medverka i medforskarprojektet.

När projektet annonserade efter deltagare tvekade Gigi Isaksson inte en sekund om att medverka.

– Det lät spännande och jag tycker att man ska hoppa på saker som man blir erbjuden, säger hon och får medhåll från Kerstin Green:

– Jag såg annonsen och tyckte att det verkade roligt med något så meningsfullt och att få träffas regelbundet.

För Yvonne Domeij och Ulla Dahlqvist är deras medverkan snarare grundad i ett intresse för samhällsfrågor: Yvonne Domeij har sett hur sin väninna blivit illa behandlad av äldreomsorgen och Ulla Dahlqvist har alltid haft ett stort intresse för politik, människor och samhället och drivs av övertygelsen att människor måste ta hand om varandra för att må bra.

Inom ramen för projektet har dessa fyra äldre kvinnor bland annat intervjuat tio andra äldre personer om vad de tycker är viktigt för att främja välbefinnande högre upp i åldrarna.

– Det har varit svårt och annorlunda att intervjua andra äldre på ett vetenskapligt sätt, särskilt att inte själv tolka deras svar och avbryta dem. Den största utmaningen har varit att försöka att inte sympatisera för mycket med det de berättar och fortsätta intervjun, säger Gigi Isaksson.

– Det har varit svårt att få fram kritik kring hur hälso- och sjukvården ser ut, de har varit så nöjda under mina intervjuer. Men en gång gjorde jag en tolkning som ändå fick dem att reflektera lite över att det kanske inte alltid är så bra som de har trott. Då höll de inte tillbaka sina åsikter, säger Kerstin Green.

Just avsaknaden av områden som kan förbättras är en återkommande aspekt i intervjuerna. Och Yvonne Domeij tror att det inte enbart handlar om att hälso- och sjukvården faktiskt är effektiv och godtycklig.

– Att bli gammal är att försonas med det faktum att man bara kan gilla läget. Jag tror att det är därför vi inte har hört så många klagomål från de vi har intervjuat, säger hon.

Medforskarprojektet har identifierat sex områden eller teman som är viktiga för att äldre personer ska så må bra möjligt högt upp i åldrarna:

• Det finns rum där man känner gemenskap
• Man känner att samhället är tillgängligt för en själv
• Man känner igen sig själv i andras syn och beskrivning av sig
• Man får den hjälp man behöver och har rätt till
• Man kan hantera ständiga förändringar och förluster
• Man gör aktiviteter på det sätt som är meningsfullt för sig själv

– Personligen upplevde jag att det var särskilt viktigt med platser där man kan träffas och umgås med andra människor eller djur. De här platserna är särskilt viktiga för den sociala delaktigheten, livet står inte stilla bara för att man blir äldre, säger Gigi Isaksson.

– För mig var det allra tydligast att de jag intervjuade efterfrågade sällskap i hemmet. De nämnde bland annat att de önskade att hemtjänsten stannade längre såsom de gjorde förr, säger Ulla Dahlqvist.

Resten av gruppen nickar instämmande. Snart uppstår en diskussion om hur äldreomsorgen har förändrats de senaste åren och vilka reformer som har påverkat den mest. Det finns en stor samstämmighet i gruppen, som kanske är lite oväntad.

De fyra medforskarna som är med i dag har väldigt olika personligheter, bakgrund och livshistoria. Gigi Isaksson och Kerstin Green är båda socionomer i grunden, men har arbetat inom olika sektorer. Ulla Dahlqvist har arbetat som undersköterska och Yvonne Domeij är författare, som tidigare har arbetat inom socialtjänsten, som svensklärare för flyktingar och har under en tid i sitt liv varit hemlös.

Skillnaderna mellan medforskarna är en fördel snarare än en nackdel. Bredden av erfarenheter bidrar till att projektet får flera olika perspektiv som är avgörande för resultaten. Det reflekterar också att äldre personer inte är en homogen befolkningsgrupp.

Vanligtvis är resultaten den viktigaste delen i forskning, men i medforskarprojektet är själva forskningsprocessen och förhållandena mellan de olika parterna en väsentlig aspekt.

– Vi har diskuterat att man kan likna medforskning med en teater. Själva arbetssättet erbjuder en scen där vi forskare och medforskare fyller med en pjäs som vi skapar tillsammans. När projektet började hade vi forskare en bild av vad gruppen skulle göra, hur vi skulle göra det och ungefär vad målet var. Men redan i början pratade medforskarna med oss om problematiken och betydelsen av att använda laddade ord. Det handlar till exempel om ”att förebygga” i stället för ”att behålla”, eller ”försämrad hälsa” i stället för ”välbefinnande”. De här diskussionerna har bidragit till att vi har kunnat forma om ”pjäsen” tillsammans, säger Sarah Wallcook.

Kerstin Green berättar att det stundtals har varit svårt att förstå det vetenskapliga arbetet och synsättet, samt att det ibland har varit utmanande att veta vad som förväntas av dem, vilket de andra medforskarna till viss mån håller med om.

– Men även om arbetssättet var knepigt i början har vi lärt känna varandra och jag tycker att vi kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. I slutändan är det en positiv sak att vi som är äldre har varit med och forskat om vår egen åldersgrupp, avslutar hon.

– Samspelet mellan oss har blivit bättre med tiden och nu kan vi vara mer öppna för varandra. När jag använder min forskningserfarenhet och ni utgår från er levda erfarenhet kan vi kombinera lika viktiga lärdomar och få syn på helt nya aspekter som i sin tur bidrar till ny kunskap, säger Sarah Wallcook till medforskarna.

– Själva deltagandet i det här projektet har ökat mitt välbefinnande. I den här gruppen har vi lyssnat på varandra och vågat säga vad vi tycker. Vi arbetar på ett resultat som förhoppningsvis förbättrar livet för äldre personer, vilket är jätteviktigt och meningsfullt, säger Yvonne Domeij.

---

FAKTA Medforskarprojektet

Medforskarprojektet är en del av ett större projekt som genomförs i samarbete med äldreomsorgen inom Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholms stad. Det ingick ursprungligen i det så kallade Samsas-projektet som är ett länsövergripande och samskapande projekt som ska förbättra samverkan för att förebygga försämrad hälsa bland äldre personer.

Projektet finansieras av Forte och kommer att fortsätta en tid framöver. Medforskarna finns ofta tillgängliga för frågor eller intervjuer.