Äldrecentrum i FoU-samarbete om fallprevention

Studien genomfördes vid FoU Nordost under 2017–2018 med stöd från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Region Stockholm, och slutfördes 2019 i samarbete med Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.

Bakgrunden till studien är att det i dag framförallt är de allra mest sköra äldre med stort vårdbehov som får plats på särskilda boenden. Det leder till att gruppen äldre personer som bor i eget  boende med stöd av hemtjänst och vårdinsatser från primärvården ökar. Denna grupp är oerhört viktig att nå med ett förebyggande arbete då bevarande av deras fysiska funktion kan förskjuta behovet av mer omfattande insatser framåt i tiden.

Att förebygga fall kan göra en stor skillnad eftersom det första fallet har en avsevärd påverkan på den äldres funktionsnivå och framtida hjälpbehov. Om den äldre dessutom drabbas av en fraktur är det ännu svårare att återgå till den tidigare fysiska funktions-nivån. Utöver det mänskliga lidandet innebär också fallen en stor samhällskostnad. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rapporterar att kostnaden för fallolyckor uppgår till mellan 12 och 22 miljarder per år beroende på om man räknar med endast direkta eller även inkluderar indirekta kostnader.

I Sverige år 2010 uppskattades 22,4 % av kvinnor och 6,9 % av män över 50 år vara drabbade av osteoporos – en sjukdom som utgör en ytterligare ökad risk för fraktur vid ett fall. Under sin livstid beräknas 50 % av kvinnor och 25 % av män få en osteoporosrelaterad fraktur. Osteoporos är en så kallad tyst sjukdom, vilket betyder att många inte vet om att de är drabbade. Varje år inträffar ca 70 000 osteoporosrelaterade frakturer i Sverige, och denna siffra kommer i och med den åldrande befolkningen att öka framöver.

Det finns ett antal riskfaktorer för osteoporos, varav några är möjliga att förebygga, såsom fysisk inaktivitet, tobaksrökning, alkoholintag och inadekvat nutrition. När det gäller fysisk aktivitet rekommenderas framför allt muskelstärkande och skelettbelastande aktiviteter. För individer med manifest osteoporos rekommenderas utöver detta även balansträning för att minska risken för fall och därmed minska risken för frakturer. Balansträning minskar också risken för andra fallrelaterade besvär och förbättrar gånghastighet och funktion hos personer med osteoporos, på kort såväl som på lång sikt.

För att träning ska vara fallförebyggande bör den innehålla styrketräning och balansträning. Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) är tillgången till fallförebyggande träning i Sverige låg. Uppdraget för rehabilitering av hemmaboende äldre ligger på primärvårdens fysioterapeuter. För de patienter som inte kan ta sig till mottagningen för att träna regelbundet erbjuds rehabilitering i hemmet. När rehabiliteringsperioden är avslutad får patienten sedan fortsättningsvis sköta sin träning på egen hand i hemmet.

Fysisk träning är en färskvara och kontinuitet behövs för att upprätthålla funktionsnivån. Det vore därför intressant att undersöka möjligheterna att hemtjänstpersonalen skulle stödja äldre personer som bor i ordinärt boende, och som har begränsade möjligheter att själva förflytta sig utanför hemmet, att upprätthålla den träning som förskrivits inom hemrehabiliteringen. Detta förutsätter ett kontinuerligt samarbete mellan fysioterapeuter och hemtjänstpersonal, vilket inte är generellt etablerat i Stockholmsregionen idag.

Rapporten: Samarbete mellan primärvårdsrehabilitering och hemtjänst för att förebygga fall hos hemmaboende äldre personer – ett pilotprojekt för att utveckla och testa en arbetsmodell