Det slutar inte vid 65

Författare: 
Ingrid Hjalmarson, Eva Norman
Kategori: 
Rapporter
Årtal: 
2012

Under 2011 anordnande Länsstyrelsen i Stockholms län en utbildning om våld mot äldre kvinnor i nära relationer för personal inom äldreomsorgen, såsom omsorgspersonal (vårdbiträden och undersköterskor), enhetschefer, biståndshandläggare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor och anhörigkonsulenter m fl. Stiftelsen Äldrecentrum fick uppdraget att utvärdera utbildningen. I uppdraget ingick också att se om utbildningen innebar några förändringar i arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor samt att göra en mindre kunskapsöversikt. Informationen om utbildningen skickades ut till länets kommuner. Totalt deltog 539 personer i utbildningen. Äldrecentrums utvärdering bygger på en enkätundersökning bland dem som gick utbildningen hösten 2011 och intervjuer, framförallt de som gick utbildningen våren 2011.

Resultatet från enkätundersökningen visade att utbildningen var mycket uppskattad, 92 procent av dem som besvarade enkäten var nöjda eller mycket nöjda med utbildningen som helhet. Resultatet visade också att 70 procent ansåg att utbildningen i allra högsta grad ökat deras kunskaper om mekanismerna bakom vad som orsakar våld mot kvinnor. Totalt intervjuades 49 personer som gått utbildningen under våren 2011. De intervjuade deltagarnas återkommande beskrivningen av utbildningen var att den hade varit en ögonöppnare. De hade fått insikt om att våld har flera olika former. Att få kunskap om vad det kan innebära att våga se och att våga fråga våldsutsatta äldre kvinnor var några av de områden som kursdeltagarna hade uppskattat mest. Intervjuerna visade att deltagarna, ett år efter att de gått utbildningen hade kunnat praktisera sina nya kunskaper och att de hade agerat i flera fall där de tidigare känt oro. Den personal vars chefer också hade gått utbildningen hade lättare fått gehör för sina nya kunskaper.

Utvärderingen visade att samtliga intervjuade på något sätt hade mött våldsutsatta kvinnor i sitt arbete. De intervjuades beskrivningar av våld i nära relationer som de hade mött omfattade inte bara fysiskt våld utan även ekonomiskt, psykiskt och sexuellt våld samt olika former av underlåtenhet. De vanligaste förövarna var anhöriga (make, sambo, särbo, barn) följt av medboende på äldreboende alternativt gäster på dagverksamhet och personal.

Bilden som kom fram var att äldre kvinnor är mycket sårbara och har svårt att värja sig för våldet. Det framkom också att det är vanligt att äldre kvinnor inte vill söka hjälp för sin våldsutsatthet eller att våldet ska polisanmälas. Anledningen var enligt de intervjuade att kvinnorna på olika sätt var i beroendeställning till dem som utövade våldet emot dem. De intervjuade framhöll vikten av att motivera de äldre att söka hjälp.

De intervjuade deltagarna och deltagarna som deltog i enkätundersökningen önskade mer kunskaper om hur de ska agera när de möter våldsutsatta. De var eniga om att utbildningen var viktig och att all personal inom äldreomsorgen bör ha dessa kunskaper.

De intervjuade deltagarna ville ha ytterligare utbildning om hur man agerar när man möter en våldsutsatt kvinna. Biståndshandläggarna önskade mer kunskap om handläggning av ärenden om äldre våldsutsatta kvinnor, samt vilka insatser de kunde bevilja. Andra områden var mer kunskap om hot- och riskbedömning och hur man använder riskbedömningsinstrument. I rapporten ger Äldrecentrum ett antal förslag på utvecklingsområden för arbetet med att stödja våldsutsatta äldre kvinnor. För att kommunernas arbete med våldsutsatta äldre ska bli framgångsrikt bör det bedrivas på flera nivåer. Det gäller att upptäcka våldet och agera, men också att minska riskerna att äldre ska utsättas för våld. De övriga förslagen är att:

  • Ge alla medarbetare i äldreomsorgen utbildning om våld i nära relationer. De behöver också stöd, handledning och tillgång till arbetsledning.
  • Kurser om våld i nära relationer bör ingå i alla utbildningar inom vård- och omsorgssektorn, på gymnasienivå, högskola och universitet.
  • Kommunerna bör mäta omfattningen av våld mot äldre kvinnor i nära relationer. De flesta kommuner har inte någon statistik, något som är en förutsättning för att kunna beräkna vilka resurser och stödåtgärder som behövs.
  • De kända risksituationerna för våld i nära relationer bör uppmärksammas mer och arbetet organisera därefter. En god organisation och tillräcklig bemanning av enheter äldreomsorgens enheter är viktiga faktorer för att förebygga våld.
  • En känd risksituation för våld i nära relationer är när en anhörig vårdar en närstående,därför bör stöd beviljas generöst.
  • Kommunerna bör ha handlingsplaner för arbetet att stödja och hjälpa äldre utsätta. Att se och agera när man misstänker våld underlättas av att det finns kända rutiner. De bör också klargöra vem som ska göra vad.
  • Kommunernas arbete med våldsutsatta äldre bör ske i samverkan både internt och externt. Problemen bakom våld i nära relationer är ofta komplex där olika kompetenser krävs, både social, medicinsk och juridisk.
  • Ge våldsutsatta äldre kvinnor tillgång till psykosocialt stöd. De tvekar ofta att söka hjälp och ett tidskrävande motivationsarbete är ofta nödvändigt.

Rapporten avslutas med att konstatera att mer forskning behövs om våldsutsatta äldre kvinnor. Några områden som Äldrecentrum särskilt vill lyfta fram är de äldre våldsutsatta kvinnornas egna erfarenheter, förekomsten av incidenter och våld inom äldreomsorgen.

Rapporten är utgiven av Länsstyrelsen i Stockholms län

 

Länsstyrelsens rapportnr 2012:21