Ny rapport visar att behoven styr Stockholms äldreomsorg

Äldre personers behov avgör vilka som får omsorg och i vilken omfattning. Det visar Äldrecentrums nya rapport som är en nulägesbeskrivning av Stockholms äldreomsorg. Antalet hemtjänsttimmar har ökat något de senaste två åren, men endast hälften av variationen av antalet beviljade hemtjänsttimmar kan förklaras. Det gäller även beslut om vård- och omsorgs-boende.

Äldrecentrum har på uppdrag från Stockholms stad genomfört en analys med syftet att undersöka vilken omsorg personer som är 65 år eller äldre får i relation till vilka behov de bedöms ha. Underlaget till rapporten, StockholmSNAC 2019 – En beskrivning av äldreomsorgstagarna och omsorgens omfattning i Stockholms stad 2019, är hämtat från verksamhetssystemet ”Paraplyet” som biståndshandläggare registrerar i vid varje nytt beslut. Personer som enbart hade matdistribution och/eller trygghetslarm ingick inte i studien.

De insamlade uppgifterna var boendeform, insatser från kommunens äldreomsorg, demografiska faktorer och behovsrelaterade faktorer, till exempel om man har rörelsehinder eller inte.

Författare till rapporten är Äldrecentrums utredare Bettina Meinow, Jenny Österman och Åsa von Berens. Äldrecentrum har tidigare genomfört liknande analyser för Stockholms stad 2008 och 2017.

Den nya kartläggningen visar att cirka 15 procent av Stockholms äldre personer över 65 år har någon form av omsorg. Av dessa bor en fjärdedel på vård- och omsorgsboende, medan resten har hemtjänst. Den stora majoriteten är ensamstående kvinnor. Om man tittar på omsorgstagare över 85 år bor två tredjedelar i ordinärt boende.

– Den här typen av undersökningar är viktiga för att kunna följa utvecklingen av äldreomsorgen över tid, både omfattningen av insatserna och vad det är som styr insatserna. Med den kunskapen kan man också få svar på vilka faktorer som styr fördelningen av tillgängliga resurser. Eller med andra ord, om de faktorer som enligt riktlinjerna ska styra hur mycket omsorg man har, faktiskt också gör det, säger Bettina Meinow.

Men generellt kan sägas att ju större behov man har, desto mer hjälp får man, oavsett ålder, kön och var man bor. Istället är kognitiv svikt och behov av hjälp med personlig omsorg, till exempel att klä på sig eller duscha, avgörande för vilken typ av omsorg en person får och i vilken omfattning.

Mellan 2017 och 2019 har det blivit något svårare att få beslut om att få en plats på vård- och omsorgsboende. Kognitiv svikt och god rörelseförmåga ökar sannolikheten att man får ett sådant beslut, vilket kan bero på att man behöver mer tillsyn. För att få hemtjänst är rörelseförmågan den faktor som väger tyngst när beslut ska tas.

Antalet hemtjänsttimmar i kommunen har i snitt ökat med en och en halvtimme, jämfört med för två år sedan. Men det finns vissa skillnader mellan stadsdelarna.

– De flesta stadsdelar ligger nära genomsnittet på 39 timmar per månad, men Spånga-Tensta låg sju timmar under och Östermalm åtta timmar över snittet. Vi kan se att det till stor del är behoven som styr vilka insatser en person får, men sedan finns det också faktorer som påverkar, till exempel individens efterfrågan, hur mycket hjälp man får från anhöriga och lokala förutsättningar i en stadsdel, säger Jenny Österman.

En viktig aspekt som rapporten visar på är att underlaget endast kunde förklara hälften av variationen i omsorgens omfattning. Behov av hjälp med hushållssysslor, matlagning, skörhet, psykisk ohälsa och missbruk är exempel på faktorer som saknas.

– Det är viktigt att man i framtiden dokumenterar vilka faktorer man tar hänsyn till i besluten på ett standardiserat sätt så att man kan följa upp det systematiskt, säger Åsa von Berens.

Se författarna sammanfatta resultaten i videon nedan