Remissvar preliminär version av nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom

Författare: 
Kategori: 
Remissvar
Årtal: 
2009

Remissvar preliminär version av nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum välkomnar de preliminära riktlinjerna. Det är vår förhoppning att de ska bidra till att vård- och omsorgshuvudmännen i samverkan ska kunna förbättra vården och omsorgen av personer med demenssjukdom.

Äldrecentrum vill som den ena huvudmannen för Svenskt demens¬centrum framhålla det nationella kompetenscentrets förutsättningar att kunna bidra med att göra riktlinjerna kända och använda.

Äldrecentrum har tagit del av vad våra systercentra Nestor FoU-center och Seniorium skrivit i sina remissvar, och instämmer i deras synpunkter. Som komplement till FoU Senioriums påpekande om kulturella aktiviteters betydelse kan läggas den forskning som bedrivs hos oss (t.ex.Psychosocial Factors in relation to Development of Dementia in Late-life, A Karp 2005).

Dock ser vi en brist i riktlinjerna, att den inte belyser viktiga förutsättningar – att den personal som ska svara för den personcentrerade vården och omsorgen har den tid som krävs.

De preliminära riktlinjerna innehåller inget om bemanning. Däremot betonas vikten av en personcentrerad vård och omsorg (prioritet 1), vilket indirekt ställer krav på en be¬man-ning som är tillräcklig för att möjliggöra detta. Personalen ska ges möjlighet till ut¬bild-ning, handledning och feed-back (prioritet 1). Personer med demenssjukdom ska ges möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter (prioritet 1). Det särskilda bo¬en¬det ska erbjuda en miljö som kännetecknas av trygghet och tillgänglighet och där man kan få ett meningsfullt innehåll i vardagen (prioritet 1). Man ska få ett individuellt an¬passat stöd vid måltiden (prioritet 2). Begränsningsåtgärder ska minimeras (prioritet 1).

Allt detta kräver tid. Äldrecentrum har på uppdrag av Stockholms stad gjort en studie om lämplig bemanning i gruppboenden särskilt avsedda för personer med demenssjuk-dom. Studien är ännu inte publicerad, men visar att det för att leva upp till riktlinjerna krävs en högre bemanning än den som är vanlig i vart fall i vård- och omsorgsboenden i Stockholms län.

Äldrecentrum har följt några hemtjänstteam som specialiserat sig på att arbeta med per-soner med demenssjukdom. Erfarenheten är att biståndshandläggare och omsorgsperso-nal då gemensamt identifierar att det krävs mer tid än vad berörd stadsdel tidigare bevil-jat. Äldrecentrum har inte tagit del av några studier där man mer systematiskt studerat vilken tid som beviljas för hemtjänst till personer med demenssjukdom, och om erfa-renheterna från några få stadsdelar i Stockholm kan generaliseras. Det finns dock skäl att anta att när hemtjänsten fullt ut ska följa de nationella riktlinjerna så kommer det att erfordras mer tid än idag.

I den sammanfattande bedömning som görs av ekonomiska konsekvenser för kommu-nerna (sid 51f) anges att personcentrerad omvårdnad ger sänkta kostnader. Detsamma gäller de preciseringar som görs av omvårdnad och omsorg. På kort sikt kan det knap-past finnas någon som helst evidens för detta. De erfarenheter Äldrecentrum pekar på ovan tyder snarast på att det är precis tvärtom.

På längre sikt skulle vissa kostnadsminskningar kunna uppstå om en bättre omvårdnad i hemmet via hemtjänst och dagverksamhet kan senarelägga eller ibland onödiggöra flytt till vård- och omsorgsboende. Detta är en oprövad hypotes, och bör följas i den fortsatta forskningen, exempelvis med hjälp av den longitudinella studien SNAC (Swedish Na-tional Study on Ageing and Care). Dock är det ändå inte givet att detta faktiskt ger kostnadsminskningar för kommunerna. Det finns viss evidens för att en bra vård och omsorg kan förlänga livet, dålig vård förkorta. Detta talar givetvis för att förbättra vården, men innebär inte givet att kostnaderna minskar, snarare tvärtom.

Det vore självklart ett önskescenario när skattekraften inte håller jämna steg med kom-munernas kostnadsökningar om det vore så att en bättre vård och omsorg samtidigt skulle ge sänkta kostnader. Grunden för det påståendet i riktlinjerna är dock så svagt – ja påståendena synes direkt felaktiga – att denna del av de ekonomiska bedömningarna bör utgå i de slutliga riktlinjerna.

I det fortsatta arbetet med att kontinuerligt förbättra riktlinjerna är det önskvärt att också ta med frågan om lämplig bemanning i gruppboenden särskilt avsedda för personer med demenssjukdom.

Stockholm 2009-11-30