Remissvar betänkandet Händelseanalyser vid självmord inom hälso- och sjukvården (SOU 2010:45)

Författare: 
Sven Erik Wånell
Kategori: 
Remissvar
Årtal: 
2012

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum och Äldreforskningens hus som även inkluderar Ageing Research Center (ARC) har från Socialdepartementet erhållit betänkandet Händelseanalyser vid självmord inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, förslag till ny lag, på remiss med svar senast den 15 februari 2012. Detta remissvar är gemensamt för hela Äldreforskningens hus.

Bakgrund
Självmordspreventionsutredningens uppgift har varit att klargöra och analysera förutsättningarna för att inom hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område utveckla och förbättra händelseanalyser av inträffade självmord och samtidigt ta hänsyn till den enskildes integritet. I utredningens förslag ingår också att lämna förslag på hur de kunskaper händelseanalyserna ger ska kunna komma till praktisk användning i det självmordspreventiva arbetet.

För hälso- och sjukvårdens del ingår skyldigheten att göra en händelseanalys vid självmord i Lex Maria, medan någon motsvarande skyldighet inte finns i Lex Sarah för socialtjänsten. Utredningen föreslår att skyldigheten att göra en händelseanalys ska regleras i en särskild lag som ska omfatta såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst. Rättsmedicinalverket och polismyndigheten får en underrättelseskyldighet, för att fler självmord ska komma till hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens kännedom.

Kunskapen om självmordsförebyggande arbete inom primärvård och äldreomsorg
I en aktuell doktorsavhandling[1] redovisas vikten av primärvårdens och socialtjänstens insatser för att förebygga självmord bland äldre. Avhandlingen redovisar vidare flera beprövade metoder för primärvård. Kunskapen om hur det självmordspreventiva arbetet bedrivs inom primärvården i Sverige är dock begränsat. Att depression hos äldre ofta blir oupptäckt och därmed underbehandlat är känt från olika studier.

Socialtjänsten ska utifrån värdegrundsparagrafen i socialtjänstlagen uppmärksamma den äldres livssituation, de existentiella frågorna, ensamhetsproblematik mm. I vilken mån insatser inom detta område fungerar som självmordsförebyggande är inte studerat.

Av en kartläggning av socialtjänsten som Karolinska institutet (NASP) gjorde 2009-2010 åt utredningen framkommer att socialpsykiatrin tack vare etablerat samarbete med psykiatrin inom landstinget kan ha bra rutiner, medan ett systematiskt arbete inom t.ex. äldreomsorgen synes vara ovanligt. Äldrecentrums erfarenheter stämmer med den kartläggning som KI genomförde, det synes ovanligt att hemtjänst, dagverksamheter och särskilda boenden har rutiner för att identifiera personer med risk för att begå självmord, eller strategier i de fall då personal uppmärksammar att den äldre har självmordstankar. Personalen inom äldreomsorgen har sällan någon utbildning för att hantera självmordsönskningar hos omsorgstagarna.

Det finns inte heller rutiner för att när ett självmord inträffat analysera vad äldreomsorgen hade kunnat göra för att förebygga. Det innebär att det saknas metoder och strukturer för att förbättra äldreomsorgens självmordsförebyggande arbete.

Det finns också anledning att framhålla, även om det för utanför utredningens uppdrag, vikten av att äldreomsorgen bättre uppmärksammar de existentiella frågorna, och väger in dessa vid bedömningen av behov av bistånd med dagverksamhet, hemtjänst och särskilt boende. I vissa fall skulle en mer generös biståndsgivning sannolikt kunna förebygga känslor av hopplöshet och depression och därmed minska risken för självmord. En underdimensionerad äldrepsykiatri är ett annat observandum.

Integritetsfrågor
Det är idag inte givet att en hemtjänstenhet eller dagverksamhet informeras att en av deras omsorgstagare begått självmord. Det är inte heller självklart att socialtjänsten ska informeras. Det är viktigt att önskemål hos den enskilde liksom hos dennes anhöriga respekteras, de önskemålen måste vara viktigare än allmänintresset att göra en händelseanalys kring varje självmord.

Slutsatser
Givet att integritetsfrågorna kan hanteras så talar mycket för att utredningens förslag om en lagstiftning är bra. En lagstiftning har förutsättningar att stimulera till utveckling av rutiner för att förebygga självmord bland äldre personer, och främja samspelet mellan psykiatrin, primärvården och äldreomsorgen. Lagstiftningen kan tjäna som ett stöd att fokusera på ett område som ofta förbises, bl.a. därför att självmord inte är så vanligt och att det är plågsamt när det inträffar.

En lagstiftning enligt utredningens förslag är därför önskvärd, och bör följas med förstärkt forskning kring självmordsprevention i primärvård och socialtjänst och hur kunskapsåterföringen från Socialstyrelsen kan göras på ett sätt så att den leder till utveckling av det preventiva arbetet.

Stockholm 2012-02-13

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum/Äldreforskningens hus
Sven Erik Wånell
Direktör

[1] Stefan Wiktorson, Attempted suicide in later life, avhandling Göteborgs universitet 2012