Remissvar betänkande I den äldres tjänst. Äldreassistent – ett framtidsyrke, SOU 2008:126

Författare: 
Kategori: 
Remissvar
Årtal: 
2009

Svenskt demenscentrum och Aging Research Center (ARC) är remissinstans för betän-kandet från utredningen Yrkeskrav i äldreomsorg, I den äldres tjänst. Äldreassistent – ett framtidsyrke (SOU 2008:126). Remissvaret har utarbetats tillsammans med Svenskt demenscentrums huvudman Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, och är gemen-samt för de tre verksamheterna.

Sammanfattning
Utredningens förslag om tydliga, nationella yrkeskrav för äldreassistenten tillstyrks varmt. De bör gälla all äldreomsorgspersonal. Utredningens uppdelning i omsorg, service och vård är konstlad – dessa insatser utgör en helhet för den äldre, och kräver en god kompetens inom alla de elva yrkeskraven och förmåga till teamarbete.

Det är anmärkningsvärt att demens saknas som ett yrkeskrav, trots att personer med demenssjukdom är i majoritet i vård- och omsorgsboenden och utgör en stor andel också i hemtjänsten. Det kräver en specifik kompetens för att ge dessa ett värdigt bemötan-de. Det är också nödvändigt med en god kunskap om bemötande av och stöd till de anhöriga.

Ett yrkeskrav benämns funktionsbevarande omsorg, ett annat emotionell och social omsorg. Båda är viktiga, och delvis försummade i dagens äldreomsorg. De är samtidigt, vilket också utredningen framhåller, tydligt integrerade i varandra och bör utgöra ett yrkeskrav.

Utredningens förslag om utbildnings- och valideringsvägarna till att bli äldreassistent är rimliga. Även valideringsvägen är egentligen en utbildningsväg, eftersom det vanligen kommer att konstateras att det finns brister i kunskaperna som kräver utbildning. Efter sådan kompletterande utbildning måste en ny prövning ske mot yrkeskraven. Det är inte realistiskt att tro att alla ska kunna få den kompetens som krävs fram till 2015, inte hel-ler att det därefter alltid ska finnas tillgång till äldreassistenter. Någon form av dispens-möjligheter kommer att krävas.

Kostnaderna är sannolikt för optimistiskt beräknade. För att kunna genomföra det önsk-värda kunskapslyft utredningen föreslår förutsätts en statlig finansiering. Det samma gäller om de specialistkompetensutbildningar utredningen föreslår ska förverkligas. Även forskning kring de områden yrkeskraven gäller behöver statligt stöd för att utvecklas.

Välfunnen men väl neutral yrkestitel

Det är önskvärt med en enhetlig yrkesbenämning för hela landet. Namnet Äldreassistent har klara fördelar. Det tydliggör vårdbiträdets/undersköterskans självständiga yrkesroll samtidigt som det klargör att det är den äldre som är i centrum. Den äldre ska kunna vara ”dirigent i sitt eget liv”, äldreassistenten är just den äldres assistent för detta. En nackdel kan vara att äldreassistent inte låter tillräckligt attraktivt för yngre personer.

Viktigt med tydliga och nationella yrkeskrav

Äldreassistentens arbete är ett kvalificerat arbete, och måste vara kunskapsbaserat. Det är därför rimligt att det finns tydliga yrkeskravoch att dessa fastställs nationellt. Nationellt fastställda yrkeskrav underlättar också att få en gymnasieutbildning med inriktning mot att arbeta med äldre. Detta bör särskilt underlätta att anpassa den gymnasiala vux-enutbildningen till äldreomsorgens behov. I vilken mån den vanliga gymnasieskolan ska inriktas enbart mot äldreomsorg måste prövas mer, det är inte givet att en ungdom i sitt gymnasieval är mogen att välja yrket äldreassistent.

Service, omsorg och vård är integrerade delar i en helhet
Utredningen anger att omsorg är yrkets kärnområde. Utredningen gör en åtskillnad mel-lan service, omsorg och omvårdnad. När den äldres behov sätts i centrum blir det dock inte så meningsfullt att försöka göra en uppdelning i omsorg och omvårdnad. Dels gli-der begreppen in i varandra och kan användas för samma saker, dels är en god kunskap i båda områdena en förutsättning för att kunna arbeta med personer vars hjälpbehov i stor utsträckning beror på funktionsnedsättningar förorsakade av olika sjukdomar. Utred-ningen konstaterar också att omvårdnad förväntas vara en ökande andel av arbetet. I slutändan är det den enskildes behov som avgör vilka insatser som behövs. Det centrala är att äldreassistenten ska ha den kompetens som krävs för att klara detta.
Utredningen för ett resonemang om äldreassistenten ska kunna utföra vissa hälso- och sjukvårdsinsatser självständigt, dvs. inte på delegation av legitimerad yrkesutövare. Eftersom den medicinska kunskapen, t.ex. om läkemedel och olika sjukdomar, är för-hållandevis begränsad även om de ska ingå i yrkeskraven för äldreassistent är en sådan förändring mycket tveksam. Det är snarare så att även hälso- och sjukvårdspersonalen behöver mer stöd med expertkunskaper från t.ex. geriatriker och apotekare. Vården och omsorgen om äldre med stora och sammansatta behov är komplex, och kräver goda kunskaper. En välutbildad äldreassistent kan på ett bra sätt biträda annan hälso- och sjukvårdspersonal, men knappast få ett självständigt ansvar. Äldreassistenten måste där-för ha god kunskap om att arbeta i team med andra yrkesprofessioner – en aspekt som behöver inarbetas i yrkeskraven.

Serviceinsatserna vill utredningen skilja ut från omsorgsinsatserna. Med service avser utredningen hjälp med t.ex. städning, bäddning, tvätt, inköp och matdistribution. Utred-ningen hänvisar också till förarbetena till socialtjänstlagen, som med service anger städ-ning, inköp, matlagning och liknande. Detta är dock en mycket diskutabel uppdelning. Att mat aldrig kan vara en serviceinsats inom äldreomsorgen borde vara uppenbart. Den har dessvärre ofta betraktats så, vilket inte varit bra för den som behöver hemtjänstens hjälp med sin mat. Måltid, kost och näring är ju också ett av de elva yrkeskrav utred-ningen lyfter fram. Städning kan för vissa äldre vara en renodlad serviceinsats, för andra en insats som kommer en nästan lika nära som den personliga omsorgen. En insats som måste genomföras med kunskap inte bara om hur man städar, utan hur man gör det med respekt för den enskilde, som helst vill men inte längre kan städa själv. Det är stor skill-nad på att vara fysiskt aktiv och köpa städtjänster, och att vara fysiskt eller kognitivt så nedsatt att man inte längre klarar att sköta sitt eget hem själv. Personal som utför denna form av serviceinsatser bör omfattas av yrkeskraven.

Funktionsbevarande och social omsorg bör vara ett yrkeskrav

Ett yrkeskrav benämns funktionsbevarande omsorg, ett annat emotionell och social om-sorg. Båda är viktiga, och delvis försummade i dagens äldreomsorg. De är samtidigt, vilket också utredningen framhåller, tydligt integrerade i varandra. En funktionsbevarande omsorg är inte ett mål i sig, utan syftar till att – genom att den enskilde blir så självständig som möjligt – öka dennes välbefinnande. Målet med den funktionsbeva-rande omsorgen är en god emotionell och social omsorg, och kan bara försvaras utifrån att den ger det resultatet. Det är förstås inte rimligt att ”arbeta med händerna på ryggen” utifrån ett funktionsbevarande tänkesätt om det inte är så den äldre själv vill ha det. Det är också så att detta att vara aktiv och att vara i ett socialt sammanhang hänger ihop. Att vara fysiskt aktiv är för den äldre ofta insatt i ett socialt sammanhang. Det är inte lämp-ligt att dela upp det rehabiliterande och det sociala på två olika yrkeskrav.

Kunskap om demenssjukdom måste vara ett eget yrkeskrav

Att möta och stödja en person som lever med en demenssjukdom hör till de svåraste arbetsuppgifterna för vårdbiträdet/undersköterskan. I det särskilda boendet har en majo-ritet en demenssjukdom. I hemtjänsten är det allt vanligare. Det är därför anmärk-ningsvärt att utredningen inte ser detta område som ett basalt yrkeskrav, enbart som något äldreassistenten kan specialisera sig i. Det är självklart att detta är ett område där det är bra att det finns äldreassistenter med specialistkompetens. Vi har goda erfarenheter från utbildningen av Silviasystrar. Dock är en god kunskap om bemötande av per-soner med demenssjukdom grundläggande för allt arbete i äldreomsorgen. Demens kan inte klumpas ihop med kunskap om andra sjukdomar, i yrkeskravet ”åldrandets sjukdo-mar”. Det handlar inte bara om att förstå sjukdomen, det handlar än mer om att lära sig hur man ska kunna med lyhördhet och respekt underlätta vardagen för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Det är enligt vår mening helt nödvändigt att de-mens blir ett eget yrkeskrav.

Specialiserad utbildning kräver nationella stimulansmedel

Förslagen om specialiserad utbildning tillstyrks. Det är önskvärt att ta vara på den erfa-renhet som finns, t.ex. utbildningen till Silviasystrar. Utredningen har inte beaktat vad som krävs av nationella stimulansmedel för att möjliggöra att äldreassistenter får möj-lighet att gå specialiserad utbildning. Med all sannolikhet kommer det att behövas sti-mulansmedel även för dessa utbildningar, på samma sätt som många kommuner hittills använt nationella stimulansmedel för utbildningar som kan jämföras med de som utred-ningen föreslår.

Forskning behövs

Utredningen påtalar behovet av forskning inom en rad av de områden som yrkeskraven gäller. Bara att instämma.

Validering och kompletterande utbildning måste få ta sin tid
Utredningen konstaterar att av dagens cirka 185 000 anställda kan åtminstone två tredje-delar behöva valideras för att de ska få arbeta som äldreassistent. Erfarenheterna från det ambitiöst upplagda arbetet Kravmärkt yrkesroll i flera av kommunerna i Stockholms län och stadsdelarna i Stockholms stad visar att detta är ett omfattande, om än för verk-samheten och den enskilde inspirerande, arbete. Dessutom visar erfarenheterna från Kravmärkt yrkesroll att många av dem som valideras har brister inom olika av de elva yrkeskraven, och därmed behöver kompletterande utbildning. Också det blir ett mycket omfattande uppdrag för arbetsgivare och utbildningsanordnare. Det är svårt att tro att detta, som utredningen föreslår, ska kunna vara klart till 2015. Det är viktigare att vali-dering och kompletterande utbildning sker så att yrkeskraven faktiskt uppnås än att sätta upp en alltför ambitiös tidplan. Det är också viktigt att att en prövning mot yrkeskraven görs efter genomgången kompletterande utbildning.

Behov av dispensmöjlighet

Även efter 2015 kommer det att ställas stora krav på arbetsgivarna. Under 2006 rekry-terades cirka 15 000 personer till undersköterskor eller vårdbiträden i äldreomsorgen. Cirka 2 200 elever har årligen gått ut omvårdnadsprogrammet. Det saknas uppgift om hur många av dem som har sökt sig till äldreomsorgen. Detta innebär att flertalet som rekryteras inte har gymnasieutbildning. De kan ha motsvarande kompetens förvärvat på annat sätt, men många av dem som idag anställs skulle inte få arbeta som äldreassistent om utredningens förslag genomförs. De kan anställas som trainee, och får då inte arbeta självständigt. Detta är önskvärt, men är det möjligt? Kommer händerna att räcka till? Svaren på de frågorna är sannolikt nej. Det kommer att behövas dispensmöjligheter när det inte går att rekrytera utbildade, och det inte går att låta en outbildad vara trainee eller delta i utbildning därför att det saknas personal.

För optimistisk kostnadsberäkning

Utredningen har gjort bedömningar kring kostnader för att arbetsgivarna ska kunna låta anställda få utbildning på betald arbetstid – vilket förutsätter att det finns vikarie-täckning och därmed dubbel personalkostnad. Utredningens bedömning med ledning av erfarenheterna från Kompetensstegen är att en verksamhetsnära utbildning är kostnadseffektiv, och kan minska kostnaden för utbildningen. De erfarenheter Äldrecentrum har stödjer det antagandet. Samtidigt måste noteras att verksamhetsnära utbildning ännu är i en utvecklingsfas, och att det saknas etablerade former. Det saknas också utvärderade metoder för hur de kompetensbrister som uppmärksammas i valideringen ska mötas med utbildningar. Det är därför svårt att göra bedömningar såväl av vilken tid det kan ta för att dagens personal och de som anställs under åren 2010-2015 ska få kompetens som äldreassistent och vad detta kan kosta. Utredningens bedömning av en kostnad om 700 Mkr per år de första fem åren synes optimistisk. Ska reformen kunna genomföras är en statlig finansiering sannolikt en förutsättning.

Stockholm 2009-04-16

ARC, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum och Svenskt Demenscentrum