Remissvar betänkande Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten (SoU 2008:18)

Författare: 
Kategori: 
Remissvar
Årtal: 
2008

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum är remissinstans för betänkandet från utred-ningen för en kunskapsbaserad socialtjänst Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta från brukaren.

Sammanfattning

Utredningen för en kunskapsbaserad socialtjänst har på ett övertygande sätt visat vilka behov som finns av att såväl öka kunskapen om bra metoder i socialt arbete som vilka förutsättningar som krävs för att göra kunskapen använd. De förslag utredningen ger för att främja långsiktighet i kunskapsuppbyggnad och tillämpning är kloka och bör genomföras. Det är viktigt att ta vara på den struktur som byggts upp i de FoU-miljöer som finns regionalt i hela landet, liksom de nya nationella kompetenscentra, varav Svenskt demenscentrum är ett. Det är också viktigt att utveckla det multiprofessionella och tvärvetenskapliga arbetet. De populärvetenskapliga tidskrifter som finns, exempelvis Äldre i Centrum, är bra kunskapsspridare och bör erhålla ett stöd för att kunna utveckla denna roll. Socialtjänsten, och då inte minst äldreomsorgen, är mycket bredare än bara ämnes-området socialt arbete. Det har inte beaktats tillräckligt i utredningens förslag.

Bakgrund

Utredningen skulle enligt sina direktiv (dir 2007:91) bl.a. analysera och lämna förslag på åtgärder som främjar att ny kunskap tas fram, sprids och tillämpas, samt att analysera och lämna förslag på hur de statliga resurser som idag avsätts till socialtjänstens verk-samhetsområde på bästa sätt kan bidra till att stödja kunskapsutvecklingen.

I direktiven konstateras att det är otillfredsställande att det sociala arbetet i så begränsad utsträckning bygger på kunskaper om effekten av olika insatser, arbetssätt och metoder och att det i allt för hög utsträckning vilar på tradition och inte på vetenskapligt förankrade uppfattningar.

Förutsättningar för en kunskapsbaserad socialtjänst

Utredningen pekar på vikten såväl av att de anställda ska kunna använda kunskap som att de ska kunna bidra till kunskapsutveklingen. Centralt är att ha ledningens stöd. Detta stämmer väl överens med Äldrecentrums erfarenheter. Den nationella utbildning för chefer inom äldreomsorgen som Socialstyrelsen utarbetat tillsammans med Institutionen för socialt arbete vid Stockholms Universitet (utvärdering se rapport 2007:18 från Äld-recentrum) kan här vara ett instrument för att få tillstånd en positiv kunskapsutveckling och -implementering inom äldreomsorgen.

Utredningen noterar ett par av de populärvetenskapliga tidskrifter som finns. Inom äldreomsorgen kan bilden kompletteras med den enda populärvetenskapliga tidksriftetn på det fältet, Äldre i Centrum. Utredningen tar inte upp frågan om dessa tidskrifters behov av stöd för sin utgivning. Någon form av tidsskriftsstöd bör kunna utformas inom ramen för de förslag utredningen ger, för att dessa tidningar ska kunna utveckla sin roll som kunskapsspridare.
Utredningen pekar också på vikten av en närhet mellan FoU-verksamheter och persona-len, en närhet som ökat under 2000-talet. Som utredningen påtalar är FoU-verksamheternas största svårighet avsaknad av långsiktig finansiering. Det är här önsk-värt att stat, landsting och kommun gemensamt tar ett långsiktigt ansvar för FoU inom socialtjänsten.

Utredningen noterar att det under de senaste åren startat fyra nationella kunskapscentra, varav Svenskt demenscentrum är ett. Det är angeläget att denna nationella satsning får fortsätta.

Utredningen har sökt beräkna det totala stöd som staten ger för att främja kunskap och utveckling i socialtjänstens olika verksamhetsgrenar. Under senare år har det största stödet gått till äldreomsorgen, hur stort har inte kunnat beräknas. Under 2007 fick Soci-alstyrelsen 1,35 miljarder kr till stimulansmedel för kommun (70 %) och landsting (30 %).

Kunskapsstyrning i socialtjänsten

Utredningen föreslår att staten genom olika insatser kan bidra till utvecklingen av en evidensbaserad praktik. Forskning och annan kunskap bör ligga till grund för systema-tiska kunskapsöversikter, och kan användas i nationella riktlinjer, kvalitetsindikatorer, allmänna råd och handböcker. Detta stämmer väl överens med hur Svenskt demenscentrum arbetar.

Utredningen konstaterar att tillfälliga statliga stimulansmedel oftast inte får den effekt som staten tänkt sig. Utredningen gör den sammanfattande bedömningen att det rört sig om stora summor (kring 2 miljarder under 2006) men med alltför kortsiktig inriktning. Dagens satsningar har enligt utredningen skett utan tydlig samordning mellan forskning, praktik, utbildning och implementering. En slutsats Äldrecentrum till fullo delar.

Utredningen konstaterar att det utöver den akademiska forskningen är viktigt att ge tillräckliga resurser för väl genomförda utvärderingar. Utredningen noterar – med rätta – att ”de resurser som idag avsätts för utvärdering av olika insatser många gånger är allt-för små, relativt de förväntningar som ställs på utvärderingen i fråga”. Enligt Äldrecent-rums bedömning kan utvärderingar med fördel göras inom ramen för landets FoU-verksamheter, vilket förutsätter ett ökat statligt stöd till dessa. Det är då angeläget att utvärderingarna inte bara får ett lokalt genomslag där den utredande FoU-enheten finns, och med fördel kan flera FoU-miljöer samverka kring visst utvärderingsprojekt.

På samma vis är FoU-miljöerna, vilket utredningen också påpekar, en naturlig aktör för att närma forskning och praktik, med dess bas inom såväl akademi som kommun/lands-ting. Utredningen har här ett väl snävt socialtjänstperspektiv och nämner enbart kommunerna som huvudmän. För äldreomsorgen är samspelet mellan huvudmännen av avgörande betydelse för att få en för brukaren fungerande vård och omsorg. Det samma gäller inom en rad av socialtjänstens övriga områden, t.ex. socialpsykiatrin och missbruksvården. Det måste också påverka kunskapsuppbyggnaden. FoU inom äldreomsorgen bör därför ha både kommun och landsting som huvudmän, vilket normalt sett också är fallet.

Avtal om det statliga stödet

Utredningen påvisar övertygande att ansvaret för kunskapsutvecklingen åvilar såväl huvudmännen (kommun och landsting) som staten. Utredningen skriver att ”en grund-läggande princip för det framtida statliga stödet bör … vara att företrädare för huvud-männen och Regeringen kommer överens om gemensamma strategier för att uppnå det långsiktiga målet om en kunskapsbaserad socialtjänst”. Utredningen förordar årliga av-tal där man kommer överens om vilka insatser som i olika lägen bäst kan bidra till det långsiktiga målet. Dagmaröverenskommelserna ses som en modell.
Allt talar för att det är en klok strategi, även om årliga avtal är en alltför kort tidshori-sont. Genom avtalen kan Regeringen få genomslag för de prioriteringar den vill göra på nationell nivå, samtidigt som de satsningar regeringen därför vill göra kan komma in i en tydlig och planerad struktur på lokal nivå. Den tidshorisont utredningen talar om för olika satsningar, cirka fem år, är rimlig och kan gärna vara längre för att kunna genom-föra forskning och fördjupade utvärderingar kring olika metoder som används eller avses introduceras. Medel måste också ställas till förfogande för implementering.

Interventionsforskning och randomiserade studier bedrivs idag i mycket begränsad utsträckning i avsaknad av öronmärkta medel för denna forskning. Förslaget att stödja framväxten av starka mångvetenskapliga forskarmiljöer med resurser också för egenini-tierad forskning är därför angelägen. Ett exempel på en befintlig sådan forskarmiljö är Äldreforskningens hus – Äldrecentrum, Aging Research Center1, Svenskt demenscent-rum och tidskriften Äldre i Centrum.
Det är önskvärt att stödet till nationella kunskapscentra som Svenskt demenscentrum ges direkt från staten, för att möjliggöra det långsiktiga arbete det är att bygga upp och föra ut bra kunskap inom för socialtjänsten centrala områden. Detta arbete sker redan idag i ett naturligt samspel med de regionala FoU-miljöerna.

Utredningen lyfter fram värdet av befolkningsstudier och att kunna följa effekter av socialtjänstens insatser över tid. Inom äldreomsorgen är SNAC-projektet2 en omistlig longitudinell databas som måste erhålla fortsatt nationellt stöd.

Äldreomsorg mer än socialt arbete

Utredningen redovisar behovet av satsningar på den högre utbildningen. Utredningen talar då enbart om socionom/social omsorg. En liknande begräsning kan skönjas när utredningen talar om forskningen. Den största verksamhetsgrenen inom socialtjänsten är äldreomsorgen, där personal med socionomutbildning är i klar minoritet. För att utveck-la kunskapen inom äldreomsorgen är en multiprofessionell och tvärvetenskaplig ansats nödvändig.
Utredningens förslag om att kunna kombinera forskarutbildning med fortsatt tjänstgö-ring inom socialtjänsten är bra, och det kan behövas särskilda incitament för yrkesgrup-per som biståndshandläggare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster inom äldreomsorgen, där denna form av kombinationstjänst är ytterst ovanlig.

1 Huvudmän Karolinska Institutet och Stockholms Universitet
2 Swedish National study on ageing and Care, http://www.snac.org/

Stockholm 2008-09-25
Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum