Äldreomsorgens debutanter En uppföljande rapport över perioden 2003-2015

Författare: 
Mårten Lagergen
Kategori: 
Rapporter
Årtal: 
2018

  

”Debutanter” syftar på dem som ett visst år för första gången beviljades offentlig äldreomsorg. Studien undersöker om det skett några förändringar i debutanternas behov och de insatser som beviljas samt om funktionsförmågan hos debutanterna förändrats de senaste tio åren. Tre kohorter har jämförts: De som debuterade inom äldreomsorgen åren 2003-2005, åren 2008-2010 samt åren 2013-2015.  

I studien följs individer en längre tid; ohälsa, funktionsnedsättning, omsorgsbehov och insatser registreras i en sammanställning som visar förändringarna på systemnivå. Detta möjliggör en analys av äldreomsorgssystemets dynamiska egenskaper: person¬ernas utveckling av ohälsa och funktionsnedsättning över tid, föränd¬ringen i tilldelade insatser, omfattningen av inflyttning till olika boendeformer och även dödligheten. Då utvecklingen på individnivå kopplas till olika bakgrundsfaktorer kan man se orsakssammanhang och få uppslag till förebyggande och stödjande insatser. 

Vad har då hänt på tio år?

Kungsholmens radikalt förändrade demografi har bland annat lett till att debutanternas genomsnittsålder har minskat från 84 år till drygt 81 år. Antalet s.k. yngre äldre har ökat mycket starkt, samtidigt som antalet mycket gamla kvinnor har minskat kraftigt. Dödligheten per åldersgrupp bland omsorgstagarna i ordinärt boende har nästan halverats på en tioårsperiod. 

En annan viktig faktor är nedskärningen av antalet platser i särskilt boende - såväl servicehus som boende med heldygnsomsorg - och den ökade satsningen på kvarboende.  Andelen per år som beviljats insatser minskade mycket kraftigt i alla åldersgrupper, när det gäller särskilt boende. Även beviljade insatser för dem i ordinärt boende minskade.

Tiden i livets slutskede är relativt kort, men har ökat under tioårsperioden.  Dödligheten är dock oförändrad för boende med heldygnsomsorg och påverkas av den initiala graden av funktionsnedsättning. Särskilt hög dödlighet hade de som var beroende av hjälp för alla eller nästan alla PADL-aktiviteter och de som var svårt eller mycket svårt kognitivt nedsatta eller rörelsehindrade.

Den vanligaste insatsen för debutanter i äldreomsorgen är hemtjänst i ordinärt boende. Denna insats har ökat på tio år från cirka två tredjedelar till fem av sex, samtidigt som de som beviljades direkt plats på säbo/heldygn minskade från knappt 25 till 10 procent och de som fick plats på servicehus minskade från nio till fyra procent.

En annan skillnad handlar om den genomsnittliga graden av funktionsnedsättning hos debutanterna som ökar starkt med tiden, i vissa fall med en fördubbling av personer med svår kognitiv nedsättning på fem år.

Ett mått på den individuella utvecklingen får man om man noterar förändringen i graden av funktionsnedsättning över tiden för dem som överlevt i fem år.  En uppdelning av debutanterna på dem som under de fem åren flyttat från ordinärt boende eller servicehusboende till boende med heldygnsomsorg och dem som bott kvar visar på mycket stora skillnader i utvecklingen av graden av funktions-nedsättning. Det är oklart vad som är orsak och verkan - om man blir sämre för att man flyttar eller flyttar för att man blivit sämre? Skillnaden mellan flyttare och kvarboende är dock slående.

Slutfasen har flyttats fram tack vare ökad välfärd och medicinska framsteg. Tidpunkten för när slutfasen börjar varierar för olika socio-ekonomiska grupper och individer, men när slutfasen väl är inne är förloppet snarlikt. Vi ser också att dödligheten för de allra mest funktionsnedsatta är närmast oförändrad, trots att dödligheten per åldersgrupp och kön generellt gått ner kraftigt.

De data som bearbetats visar läget den 1 mars varje år, dvs. med ett års mellanrum. Många avgörande förändringar under de sista åren i livet kan ske mycket snabbat. Vi vet till exempel att många avlider kort efter flytt till särskilt boende med heldygnsomsorg. I de data som analyserats finns flyttningar och dödsfall endast registrerade om inflyttningen skett före och dödsfallet efter den 1 mars ett visst år. Detta gör att dödligheten i särskilt boende med heldygnsomsorg är underskattad i resultaten.

Denna typ av longitudinella studier kan ge  ökad förståelse för äldreomsorgens dynamik och vara ett stöd i planeringen av vården och omsorgen av personer i livets sista år, det som kallas den fjärde åldern.