Samordnad individuell planering, SIP

År 2010 infördes i såväl socialtjänstlagen, 3 kap 7 §, som hälso- och sjukvårdslagen, 3f §, regler om samverkan kring personer med insatser från både kommun och landsting. De likalydande paragraferna säger att när en enskild person, oavsett ålder, har behov av insatser från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården så ska kommun och landsting tillsammans upprätta en individuell plan, så kallad SIP, om det finns behov av det och om den enskilde samtycker. 

Under hösten/vintern 2016/2017 genomförde Stiftelsen Äldrecentrum, på uppdrag av äldreförvaltningen i Stockholms stad, utbildningsseminarier om SIP. Seminarierna hölls lokalt i stadsdelarna och gemensamt för biståndshandläggare och chefer från stadsdelens beställarenhet, sjuksköterskor och läkare från de vårdcentraler som verkade i stadsdelen, personal från aktuella rehabenheter samt chefer och samordnare från de större hemtjänstutförarna i stadsdelen.

Syftet var att höja kunskapen om samordnad individuell planering (SIP), varför, hur och när SIP bör användas, samt att alla berörda aktörer i stadsdelen skulle komma samman och diskutera hur deras samverkan kan utvecklas kring de äldre med insatser från både landsting och kommun. En målsättning var också att antalet samordnade individuella planeringar för äldre skulle öka.

Inför seminarierna gjorde Äldrecentrum två filmade intervjuer där dels en biståndshandläggare och dels en distriktssköterska beskriver sina erfarenheter av SIP-arbete. Äldrecentrum gjorde också en studie i staden för att ta reda på hur man hittills arbetat med SIP när det gäller äldre, hur många man gjort, vilka problem och hinder man stött på med mera.