Samverkan - låter så lätt, men är så svårt

Att prata om samverkan är lätt, att samarbeta är desto svårare. Med dessa ord inledde Äldrecentrums direktör Sven Erik Wånell dagen som ska uppmuntra till just samarbetet kring personer med demenssjukdom.

Inbjudna till konferensdagen var lokala aktörer från primärvård, stadsdelar och minnesmottagning som erbjöds en mötesplats för dialog och möjlighet till förbättrad samverkan. Över 90 personer hade anmält sig till denna dag och flera olika yrkeskategorier samlades för att klarlägga och klargöra en samverkan där allas roller skulle synliggöras för att skapa bättre samverkan för personer med demenssjukdom. På plats fanns bland annat biståndshandläggare, hemtjänst utförare, chefer på olika nivåer och nyckelpersoner inom socialtjänsten samt politiker.

Konferensdagen arrangerades av Äldrecentrum i samarbete med minnesmottagningen Brommageriatriken, CeFAM (Centrum för allmänmedicin), Demensrådet (SLL) samt de fyra stadsdelarna Bromma, Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista samt Spånga-Tensta. Alla verksamheter fanns på plats för att berätta om sin stödfunktion och ge praktiska exempel på hur man har arbetet i samverkansfrågor.
- Det viktiga arbetet är det som bedrivs ute i verksamheterna och vi på Äldrecentrum finns som stödresurs för att driva fram utvecklingen framåt sa Äldrecentrums utvecklingschef Bengt Larsson när han presenterade Äldrecentrums arbete.

- Vi som är stödresurser behöver också samarbeta för att vi ska dra åt samma håll och genom att samla olika stadsdelar skapar vi möjligheter att samarbeta över gränserna.

Utredning och samverkan med geriatriken
Från Brommageriatriken var överläkare Maria Nord och arbetsterapeuten Helena Hallinder inbjudna för att berätta om demensutredningsprocessen och hur minnesmottagningen arbetar. Helena Hallinder berättade även om minnesmottagningens nya uppdrag och arbetsterapeuternas roll vid en demensutredning.
- Förändringar i hemmet såsom svårigheter att använda vardagsteknologin kan vara ett tecken som vi arbetsterapeuter upptäcker när vi gör hembesök sa Helena och berättade om den funktions och aktivitetsbedömningen som ingår i den basala demensutredningen.

Tidiga tecken upptäcks ofta av hemtjänsten och då är det viktigt att uppmärksamma minnessvårigheter som tex ett bortglömt möte eller praktiska svårigheter samt vara aktsam inför en förändrad personlighet.
- Förändringar i tekniken i samhället försvårar för den demenssjuke såsom pengar till ica kundvagnen. Minnesproblemen kan skapa förändrad personlighet då hon/han blir osäker och irriterad.

Helena Hallinder avslutade med att berätta om minnesmottagningens pilotstudie där funktions och aktivitetsutredningen i den basala demensutredningen leds av arbetsterapeuter i primärvården med målet att en strukturerad aktivitets- och funktionsbedömning av arbetsterapeuten införs som rutin.

Vad rör sig i huvudet på en biståndshandläggare?
”Socialtjänstlagen” är det som rör sig i huvudet på en biståndshandläggare menade Susanne Ronström, biträdande avdelningschef i Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning.
- Biståndet ska stärka den enskildes rätt till ett eget liv och det är alltid brukaren som står i centrum för biståndshandläggaren, inte anhöriga.

Susanne Ronström menade att det är en svår utmaning för en biståndshandläggare att se vems behov som väger tyngst och att det alltid är en balansgång att hitta rätt nivå för rätt personer.

Om Biståndshandläggaren ser till brukarens bästa så finns anhörigkonsulenten för den anhöriga och det arbetet kunde Ylva Kjell, anhörigkonsulent på växthuset i Hässelby/Vällingby stadsdelsförvaltning berätta om:
- Vad säger lagen? Jo, den säger att även anhöriga har rättigheter och där kommer olika aktörer in och genom att prata med varandra så blir arbetet lättare. Att se den anhöriga som en aktör underlättar för samarbetet och möjligheten att arbeta FÖR den demenssjuka.

- Mycket handlar om information. Vi har utbildningar, vi informerar om sjukdomar, vi har minnesmottagningar som åker ut och pratar. Det finns ett oändligt behov av information och det är viktigt att veta vilken information som efterfrågas.

Samverkan och samarbete i fokus
Ett steg närmare ett samarbete kring den demenssjuke är de fyra aktörerna Primärdvårdsrehab, minnesmottagningen, Bromma stadsdelsförvaltningen och Tranebergs vårdcentral som presenterade arbetet på väg mot ett gemensamt vårdprogram.
- Vi sitter i varsin ruta och tittar på de nationella riktlinjerna och då glömmer vi ofta bort våra samarbetsaktörer. Man måste försöka hitta lösningar som fungerar även när projektpengarna tar slut. Om vi tycker att det finns många aktörer att samarbeta med, vad ska då inte den äldre och dess anhöriga tycka?

I samarbetet hade man kommit fram till att se kommunikationen i tre dimensioner: Hur ser det ut när allt fungerar? Vilka problem kan uppstå och vad gör vi när något går fel? Utifrån dessa tre ställningstaganden arbetade man med konstruktiv feedback för att göra saker bättre. Samarbetet i Bromma hade även identifierat områden att arbeta vidare med:

  1. Öka verksamhetskännedom över yrkesgränserna
  2. Personkännedom över yrke och kategori
  3. Möten ska innehålla moment som ger ökad kunskap i olika former
  4. Gå igenom avvikelserapporter
  5. Kontaktinformationen över kontaktpersoner och kringverksamheter ska uppdateras
  6. Prata om hur väl det fungerar för att fortsätta utvecklas.

Grupparbeten
Efter presentationen av Brommas lyckade samarbete delades deltagarna in i stadsdelsvisa grupper för att diskutera nya samarbeten mellan aktörerna som därefter redovisades.

REDOVISNING

Bromma
Många aktörer är en utmaning. Informationen och återkopplingen bör förbättras. I Bromma träffas biståndshandläggarna och cheferna en gång i månaden för att utvärdera verksamheterna och diskutera vem som gör vad, när och var. Man upplevde att det behvdes en kontaktlista och en kontaktperson på varje vårdcentral för at underlätta arbetet för bla hemtjänstens demensteamen.

Hässelby – Vällingby
Alla var eniga i behovet av samarbete och att det finns en brist i information om varandras verksamhet. Här behöver informationsöverföringen förbättras och man måste våga gå utanför det egna uppdraget. Behovet av personliga kontakter och en sammanhängande vårdkedja är stor och alla i gruppen var eniga om att den behövs möten mellan de som arbetar med den demenssjuke för att komma vidare i samarbetsformen. Man måste bestämma sig för att VILJA samarbeta och mötas för att komma vidare. I gruppen beslutades det att stadsdelen ska sammankalla till ett möte där diskussionen lever vidare. Viktigt att ta vara på goda exempel och att biståndshandläggaren gör en mer detaljerad beställning till utföraren.

Konkreta förslag: Viktigt med rutiner i vårdkedjan för att underlätta samarbetet mellan alla aktörer, ex vem gör vad i processen och kontaktlista. Bättre och effektivare forum ex videokonferens på Bromma minnesmottagning, sätt att använda tekniken för möten när många är utspridda. Koordinatorfunktion skulle kanske behövs i stadsdelarna? Ser fram emot rapporten kring Tranebergs vårdcentral där ev tips kan hittas.

Spånga/Tensta
Började med att presentera oss och det framkom att vi känner varandra för lite. Även här saknades kontaktlistor och vägar att nå varandra. Avvikelsehantering för att ta upp rutiner som inte fungerar. Möten där alla funktioner och organisationer är representerade. Diskuterade rutiner och sätt att nå varandra. Uppföljningsmöte i december som stadsdelen står för.

Stödresurser
Hur kan stödet utvecklas och förbättras? Hitta nya kanaler för att få ut det som vi arbetar med. Viktigt att samarbeta mellan stödresurserna så att man inte arbetar med samma sak.

Avslutningsvis skickade landstingsrådet Stig Nyman med en förfrågan till deltagarna om att meddela honom om det finns politiska beslut som förhindrar samverkan.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 10 oktober 2011 - 09:06 © Äldrecentrum

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår