"Varför inte döpa om omvårdnadsprogrammet till omvårdnadsvetenskapliga programmet?" Frågan kom upp på konferensen I gränslandet mellan arbetliv och utbildning

Ett 90-tal nyckelpersoner inom utbildningsområdet, vård- och omsorgsverksamheter  –kommunala och privata – samt politiker var på plats på SpråkSams heldagskonferens fredag den 10:e september på Södermalm. Konferensen arrangerades för att inspirera, informera och få igång tanke och handling kring de utmaningar och krav som samhället idag ställer på vård- och omsorgspersonal när det gäller utbildning och lärande. Många var diskussionssugna och ställde viktiga frågor till föreläsarna. En fråga som ställdes till undervisningsråd Ulla Lindqvist på Skolverket, som presenterade gymnasiereformen Gy 2011, var: ”Varför kallar man inte omvårdnadsprogrammet för ’vårdvetenskapliga programmet’ istället, i likhet med de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmen? Omvårdnadsprogrammet innehåller ju så mycket mer än vad som tränger igenom i nuvarande namn. Vi borde byta namn på den här utbildningen!”. Ytterligare en fråga, eller kanske ett förslag, som väcktes på konferensen, angående statushöjning av vård och omsorgsyrket, var om det möjlighen kunde ingå lönekurser på vård och omsorgsutbildningar.

Farbod Rezania, inbjuden föreläsare från Svenska Näringsliv, talade om de bristfälliga möjligheter som finns för personer i Sverige med utländsk bakgrund som behöver lära sig svenska. Han säger att SFI är en okej arbetsmarknadspolitisk åtgärd, men som språkkurs mindre lyckad.
– När man frågar lärare hur det går för eleverna på deras SFI-kurs svarar de ”Det går bra, de får jobb.” Men, säger Farbod Rezania:
– Att de får jobb är bra, men det är inte samma sak som att de faktiskt lär sig svenska. Och när de väl får ett jobb så stannar de kvar där. Utbildningen stannar upp.
Han poängterar att det inte är elever, lärare eller SFI i sig som är problemet.
– Vi måste ta bort det arbetsmarknadspolitiska tänkandet från SFI, och skapa utbildning som matchar företagens behov och individernas ambitioner och utveckling.

Börje Lindblom, universitetslektor och forskare vid Malmö Högskola, gav konferensen en akademisk tyngd när han diskuterade lärande i allmänhet och lärande på arbetsplatser i synnerhet. Att lämna den traditionella skolmiljön och att undervisa på arbetsplatsen ger en rad intressanta effekter, säger Börje Lindblom. Bland annat förändras lärarens roll och kunskapsmassan blir helt annorlunda.
– Man lär sig språk på sitt arbete, konstaterar han.
Att jobba och befinna sig på en arbetsplats ger tydligt förbättrad språkförmåga. Börje Lindblom säger också att språkförmågan och kompetensen är bättre hos elever som självmant studerar, än de som blir utpekade av sina chefer med orden: ”du ska studera”.
– Man måste se till att vuxna vill utbilda och lära sig.

Att tvinga på människor kunskap, värderingar och attityder fungerar inte. Ingen information blir till kunskap om man saknar relationer till andra människor. Börje Lindblom refererar här till den ryske gestaltpsykologen, pedagogen och filosofen Vygotskij som slog fast att omgivningen är avgörande för individens utveckling och prestation.
– Lärandet måste kommuniceras, läraren måste påminna dem som lär, vad de kan, genom reflektion. Och att chefer påminner sin personal om vad till exempel palliativ vård är. När man får berätta vad man kan skapar det energi . Vi måste skapa en kultur där kolleger snackar med varandra, där man får uttrycka sin kompetens, säger Börje Lindblom.

Presentationer från konferensen "I gränslandet mellan..." finns att ladda ner i högerkolumnen.

 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 22 september 2010 - 13:30 © Äldrecentrum

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår