Regeringen drar tillbaka lagförslag om tvingande skyddsåtgärder i demensvården

I slutet av förra året presenterade regeringen ett förslag till ny lag som innebar att tvingande skyddsåtgärder i demensvården skulle kunna tillåtas i undantagsfall. Men lagförslaget drogs i förra veckan tillbaka.

Äldreminister Maria Larson uppger för Sveriges Radios Ekot ”att personalen tack vare utbildning och nya metoder lyckats att hitta vägar att undvika att använda tvång, en utveckling som en lagstiftning skulle kunna hindra”.

Maria Larsson ifrågasätter också om det är relevant att, som i lagförslaget, peka ut ”bara personer med demenssjukdom”. Ministerns senare invändning ligger i linje med vad Svenskt demenscentrum betonade 2010 i rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården. Rapporten föreslog att en framtida lagstiftning om tvingande skyddsåtgärder bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.

– Istället för diagnos tar vi fasta på personens rättshandlingsförmåga. På vardagligt språk kan man säga att det handlar om förmågan att förstå och bedöma problem och se följderna av ett beslut, som till exempel en flyttning till ett särskilt boende, säger Lars Sonde, utredare på Stiftelsen Äldrecentrum, som ledde arbetet med rapporten.

År 2009 gav regeringen Svenskt demenscentrum i uppdrag att utreda tvångs- och skyddsåtgärder inom demensvården. Syftet var att få ett kunskapsunderlag som kunde ligga till grund för en eventuell lagstiftning inom området. Uppdraget redovisas i rapporten: För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården.

Rapportförfattarna kommer fram till att det behövs en lag som tydligt reglerar under vilka förutsättningar åtgärder får sättas in utan den enskildes samtycke eller mot dennes vilja. Några grundprinciper för en sådan lagstiftning tas upp. Utgångspunkten måste vara den enskildes behov av skydd och att i största möjliga utsträckning begränsa användningen av tvångsåtgärder. Sådana ska betraktas som en sista utväg, när annan omvårdnad visat sig vara otillräcklig.

En gradering av olika tvångsåtgärder föreslås. Tanken är att ju mer ingripande en åtgärd är desto större krav på rättssäkerhet och möjlighet att överklaga. Graderingen kan också vara vägledande för vem som ska fatta beslut och hur samtycke till en åtgärd ska bedömas.

En annan slutsats är att demensdiagnos är ett mindre bra kriterium för att bestämma lagens personkrets. Avgörande i sammanhanget är om personen har rättskapacitet,det vill säga kan bedöma sin situation och fatta adekvata beslut. Rapportförfattarna föreslår istället att lagen ska omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.

Publicerad 2013-02-07
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 07 februari 2013 - 08:25 © Äldrecentrum

Läs mer

Rapport
För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården, Svenskt demenscentrum (2010) Ladda ner>>

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår