En demensvård utan tvång är möjlig

Svenskt Demenscentrum lanserar under våren en nollvision för en demensvård utan tvång och begränsningar. Om visionen, och arbetet bakom den, berättade Lars Sonde vid årets första seminarium (20 januari) i Äldrecentrums föreläsningsserie ”Äldre och åldrande”.

Frågan om för eller emot en lagstiftning mot tvång inom demensvården har debatterats och utretts under snart 30 år. Lagförslag och föreskrifter har skapats och dragits tillbaka. 

– En lag får aldrig ersätta verkliga resurser. Det finns en oro för att om det blir en lag så blir tvång ett lätt alternativ och då främjas inte utvecklingen av andra vårdformer som inte bygger på tvång, säger Lars Sonde som är utredare på Äldrecentrum med uppdrag för Svenskt Demenscentrum. 

Under 2013 fick Svenskt Demenscentrum ett uppdrag från Socialdepartementet att ta fram ett utbildningspaket med fokus på att undvika tvång. Resultatet som nu skapas är handboken ”Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar”. I boken får vård- och omsorgspersonal ta del av nollvisionen samt redskap i form av förebyggande strategier och bemötandestrategier. Ett avsnitt i boken tar också upp ledarskapets roll. Inspiration har bland annat hämtats ur material från Australien.

Tvång har setts som något ibland nödvändigt i vården av personer med demenssjukdom. Syftet har varit gott – att skydda den som är demenssjuk. 
– Exempelvis har det kunnat handla om att hindra personer från att ta sig ut och gå vilse genom låsta dörrar, en sänggrind eller ett bord på rullstolen har använts för att förhindra att personen faller och skadar sig, berättar Lars Sonde.

– Men det går att vårda och bemöta personer med demenssjukdom så att tvång inte blir nödvändigt. Många gånger går svåra situationer att förebygga, fortsätter Lars Sonde.

– En förebyggande strategi är att leta efter faktorer som skapar oro hos personen med demenssjukdomen. Här bör teamet göra en kroppslig såväl som en funktionell, psykologisk och kognitiv bedömning. Kan oron bero på en depression, eller är det en psykosocial faktor som utlöser den, exempelvis stress? Det bör också göras en bedömning av den fysiska miljön. Den kanske måste bli mera hemlik, förklarar Lars Sonde.

– I ledarskapet kan det bland annat handla om att samtala med anhöriga, att arbeta med levnadsberättelser samt att få med personalen i ett ständigt förbättringsarbete, berättar Lars Sonde.

När nollvisionen och strategierna inte räcker till ska avvikelser rapporteras. Allvarliga händelser ska rapporteras och utredas enligt Lex Sarah. 

– Att verksamheterna rapporterar avvikelser är en förutsättning för att de ska kunna arbeta med förbättringsåtgärder för att undvika att händelser upprepas, säger Lars Sonde.

– Behovet av tvingande åtgärder är ofta kopplat till okunskap och resursbrist. Med handboken kommer kunskaper för hur vi kan agera. Men resursfrågan är en samhällsfråga, menar Lars Sonde. 

Handboken beräknas vara klar under februari. I anslutning till boken ges också en skrift för anhöriga ut och en webbutbildning startas. Demenscentrum håller dessutom på att utveckla en app för smartphones med tips och råd.

Föreläsningsserien Äldre och åldrande är Äldrecentrums så kallade abonnemangsserie och riktar sig till omvårdnadspersonal. Läs mer om vårens program och abonnemang för serien här>>

Läs mer om Svenskt Demenscentrum.

Publicerad 2015-01-27
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 27 januari 2015 - 12:05 © Äldrecentrum

Program

Länk till program för abonnemangsserien Äldre och åldrande våren 2015.

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår