Dags för ett professionellt omvårdnadsspråk

Språket har blivit en allt större del i omsorgsarbetet. Det muntliga språket är viktigt för att förmedla information mellan medarbetare, i samtal med de boende och anhöriga. Arbetet är också fyllt av skriftlig dokumentation. En studie visar att medarbetarna söker ett professionellt omvårdnadsspråk som kan förstås och läsas av alla.

Levnadsberättelse, genomförandeplan, daganteckningar, avvikelserapporter, signeringslistor och skriftliga rapporter till anhöriga. Inom äldreomsorgen ska många aktiviteter kunna beskrivas och läsas av flera. Det talade språket spelar roll vid möten och prat i korridoren. Hur hanterar anställda med svenska som andraspråk de nya kraven på språket och dokumentation?

Om detta berättade Zoe Nikolaidou (bilden) på Äldrecentrums frukostmöte den 18 november. Zoe Nikolaidou är språkvetare på Södertörns högskola. Hon är en av författarna bakom rapporten ”Skrift- och samtalspraktiker i äldreomsorgen”. Rapporten togs fram i ett projekt om språk inom äldreomsorgen. I rapporten gjordes två studier, en om samtalet och en som tittade närmare på skrifter och texter.

I studien var de flesta kvinnor, och de var undersköterskor och vårdbiträden. Många var mellan 20-40 år och hade utländsk bakgrund. Samtliga som ingick i studien hade arbetat under minst ett år.

– När vi ställde frågan om vad som ska antecknas fick vi skiftande svar. Vissa ansåg att det bara var speciella händelser eller avvikelser som skulle dokumenteras. Andra tyckte bara det som var relevant skulle dokumenteras. Några bedömde att man skulle skriva ned det som kunde ha betydelse i ett senare skede. Det fanns också flera som menade att man skulle skriva ned det som kollegor behöver veta, berättar Zoe Nikolaidou.

– Vi såg att det fanns en osäkerhet kring vad som ska skrivas ned. Vi fick också olika svar från olika verksamheter. Det var många som sökte efter ett professionellt yrkesspråk, ett omvårdnadsspråk för att kunna skriva på ett bra sätt, berättar Zoe Nikolaidou. 

Att skriva på rätt sätt var en utmaning, beskrev deltagarna. De ville inte skriva för mycket, inte för lite, det skulle ändå vara tillräckligt specifik, respektfullt och på ett fint sätt. 

– Det blev också tydligt att många föredrog muntliga överlämningsmöten före skriftliga rapporter. Tiden att sätta sig och läsa det som andra skrivit ned var knapp, säger Zoe Nikolaidou.

Zoe Nikolaidou anser att en framgångsfaktor för arbetsplatser som vill jobba med språket är att man talar tillsammans om det. Exempelvis genom en läsecirkel på arbetsplatsen med diskussionsfrågor.

Rapporten ”Skrift- och samtalspraktiker i äldreomsorgen” kan vara ett verktyg för detta. Läs mer om rapporten här.

Äldrecentrum har som ett led i att utveckla arbetsplatsers språk möjligheten att utbilda så kallade språkombud. Utbildningen har tagits fram inom projekten Språksam och Arbetsam vars resultat nu sprids i Sverige och Europa via projektet TDAR (Transfer and Development of Arbetsam Results). Läs mer om TDAR och arbetet med språkombud här.

Publicerad 2014-11-27
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 27 november 2014 - 15:01 © Äldrecentrum

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår