Åldrande och utvecklingsstörning

Äldre personer med utvecklingsstörning har ökat och kommer att fortsätta att öka. Det skapar många stora utmaningar i framtiden och för att klara dessa utmaningar krävs kunskap. Det menar professor Chris Bigby från La Trobe University i Australien. Chris är en av världens mest framstående forskare vad gäller personer med utvecklingsstörning som åldras.


FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, hade bjudit in Chris till en föreläsning på Äldrecentrum där hon delade med sig av sin kunskap och forskning i ämnet "Åldrandet och utvecklingsstörning".

- Det har skett förändringar i demografin över tid. På 1930- talet levde denna målgrupp till cirka 22 års ålder men precis som den övriga befolkningen lever även de längre idag, berättade Chris.

Med den stigande åldern kommer även fler sjukdomar och många personer i den här gruppen har odiagnostiserade åldersproblem. De kan ha svårare att sätta ord på hur de mår och därigenom förmedla sitt hälsotillstånd. De kan även visa andra symtom vid tex en demenssjukdom än vad övriga befolkningen gör, vilket skapar svårigheter för hälso och sjukvården att sätta rätt diagnos. Ett sätt att underlätta detta är att ha regelbundna hälsoundersökningar menar Chris.

Personal som arbetar med personer med utvecklingsstörning saknar ofta lärdom om åldrandet och när en persons behov förändras och ålderdomen kräver större behov av sjukvård placeras ofta dessa personer på boenden för äldre.
- Där finns vetskap om åldrandet men ofta saknas kunskaper om utvecklingsstörda. Vi behöver tänka på att kompetensutveckla hälso- och sjukvården om dessa personer då de har speciella behov.

Ett hälsosamt åldrande
Chris menar att förutsättningarna för ett gott åldrande behöver sättas i fokus redan vid 20 års åldern hos utvecklingsstörda.

- Ofta rör dessa personer på sig mindre och äter mer och det är inte en bra förutsättningar för ett hälsosamt åldrande. Om de istället aktiveras och befinner sig i en bra social situation så kan man underlätta sjukdomar i åldrandet och ge de utvecklingsstörda en bättre ålderdom. Att finnas med i ett socialt sammanhang är speciellt viktigt för denna grupp och här spelar arbetet en viktig roll.

Att bli äldre innebär även att man upplever förluster av nära och kära. De tappar vänner och föräldrar och kommer att behöva stöd i sitt sörjande. Forskningen visar att mentala hälsoproblem blir ofta större högre upp i åldrandet och att det i många fall beror på sorg som inte är bearbetad.
Utvecklingsstörda personer har ofta små sociala sammanhang som i många fall består av andra personer med förståndshandikapp samt personal. När personen blir äldre krymper deras sociala sammanhang eftersom att de sällan gifter sig och skaffar barn. De blir väldigt ensamma och ömtåliga då de tappar nyckelpersoner i sitt liv och samtidigt ökar deras beroende av samhället och de ekonomiska valmöjligheterna krymper avsevärt.

- Därför är det viktigt att dessa människor får bibehålla sitt arbete så länge som möjligt. Det är ofta genom arbetet som personer med intellektuella problem hittar sitt sociala sammanhang. Dessa personer har svårigheter att skapa andra kontakter utanför arbetet. Och när de pensioneras så blir de ensamma och socialt isolerade.

Vad ska de pensioneras till? Vad tar över när jobbet inte finns längre?

Publicerad 2014-04-30
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 30 april 2014 - 13:59 © Äldrecentrum

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,

Tfn 08-690 58 00,

e-post info@aldrecentrum.se

Loading   Sökning pågår